Till alla spelkategorier borde man tillföra ytterligare en: tidsfördriv. Tanken är att det är en genre som består av spel som inte belönar en i form av en story, som knappt har några fysiska, spelmekaniska dimensioner att tala om och som ganska snabbt avslöjar exakt hur de fungerar bakom det grafiska gränssnittet. Hit hör den typ av spel som handlar om att bygga, pyssla och inreda. Tänk byggläget i the Sims, eller varför inte settlement-systemet i Fallout 4? Meditativa upplevelser som inte höjer pulsen och där få, om ens några oväntade händelser inträffar.

Till kategorin hör också omåttligt populära Stardew Valley. Titeln på det här inlägget låter möjligtvis mer positivt än vad det har rätt att vara, men det förmedlar någonting om den dubbelhet som spelet väcker. Det är ett enmansprojekt: idén, programmeringen, grafiken – allting är produkten av en enda spelskapares hårda arbete. För att skapa ett spel helt på egen hand krävs tveklöst både kärlek och passion till det man sysslar med. Och det ser man redan när man startar upp spelet – att skaparen av Stardew Valley hade dessa känslor i drivor. Vad är då problemet med Stardew Valley?

Det största problemet med Stardew Valley är att det aldrig upphör med att göra en besviken, och att det ibland hamnar obekvämt nära det verkliga livet. Det är aldrig så att precis det man önskar ska hända härnäst faktiskt händer. Man tvingas ständigt omformulera sina egna planer. Man finner ofta att tankar av slaget “Jag vill verkligen köpa en silo nu, det vore kul” slutar med att man går till affären med förhoppningen om att önskan infrias, bara för att bli besviken av att affären är stängd. Varpå, man precis som i det verkliga livet måste ägna sig åt mer arbete. Låt åtminstone affären vara öppen så att man slipper ta ett flyg Stockholm Vaxjö för att finna det man söker, så att säga. Det gör att spelet ofta inte är så mycket mer än ett tidsfördriv.

Förstå det rätt, spel ska vara utmanande – om de inte är det blir de poänglösa. Det är bara det att Stardew Valley till så stor utsträckning består av arbete. Vattna, så, skörda…. När rutinerna väl sitter känns de ibland precis som arbete. Ibland borde spelet kunna belöna, eller i vart fall inte sätta gränser för förhoppningarna man hyser.

Med det sagt är det fullt förståeligt att många människor fastnat för spelet, den meditativa aspekten ska inte underskattas, det har en förmåga att försätta spelaren i ett lugn. Problematiskt på riktigt kan det bli med den typ av mobilspel som är uppbyggda på liknande sätt, men där allt nytt man vill köpa till sin farm, verkstad, restaurang – vad det nu må vara spelet kretsar kring, faktiskt kostar riktiga pengar.